Psykodynamisk psykoterapi

Psykodynamisk psykoterapi bygger på en teori och metod som utarbetats och förfinats under mer än ett århundrade av kliniskt verksamma psykoterapeuter och psykoanalytiker. Ett särdrag hos psykodynamisk terapi är att den är individuellt utformad utifrån den unika individ som söker behandling. Varje enskild psykodynamisk psykoterapeut använder sig också i sitt arbete av en personligt färgad utveckling av teorin och metoden som bygger på sammansmältningen av teori, yrkeserfarenheter och personlig livshistoria. Terapin är ett möte mellan terapeut och patient där fokus ligger på att söka förståelse för den unika individen snarare än att följa i förväg uppställda manualer. Den psykodynamiska terapeuten strävar efter att nå en så tillitsfull och förtroendefull kontakt med patienten att de två tillsammans kan undersöka svåra, ofta dolda, känslor och tankar hos patienten. På så sätt kan patienten få hjälp att sätta in dem i ett sammanhang som ger dem en mening, gör dem begripliga och mindre farliga.

 Hur går det till? 

Som framgått ser en psykodynamisk psykoterapi olika ut beroende på vem det är som går i psykoterapi och vad målet är. Psykoterapin innebär ett nära samarbete mellan psykoterapeut och patient inom ramen för en trygg relation och ett samarbetskontrakt. De yttre ramarna kan variera från en överenskommelse om att träffas fyra gånger för att få perspektiv på en konkret livssvårighet till en intensiv psykoterapi flera gånger i veckan under flera år. Psykoterapin kan bedrivas med en individ, ett par, en familj eller en grupp. Psykoterapeutens arbetssätt skiljer sig en del beroende på hur lång terapin är tänkt att bli och hur omfattande målen är. I en korttidsterapi kommer psykoterapeuten att vara ganska aktiv i att ställa frågor och hjälpa patienten att hålla fast vid de frågor och det fokus man kommit överens om. Detsamma gäller oftast i parterapier och familjeterapier. I en långtidspsykoterapi ser arbetssättet annorlunda ut. Terapeuten blir mindre styrande och lämnar ett större utrymme för patienten att följa det som dyker upp i stunden. Detta möjliggör en djupare bearbetning av problemen.